Soropipa, vasspipa, stråpipa, påskpipa, halmblistra, låta, råglåta, åmpipa…
Vad är soro- och toropipan för någonting?
Soropipan är ett klarinettinstrument
som kan göras på vintern av vass
och på sensommaren av rågstrå.
Även havre- och vetestrån samt
hundkäx och strätta har använts
som material. Soropipan har senast
på medeltiden spridits till det
nuvarande Finland både från väst
och öst. Den har varit mycket
populär förr i tiden eftersom den är
den vanligaste gammaldags finger-
hålförsedda pipan som varit känd nästan överallt i Finland och Karelen.
Den enklaste varianten av soropipa hade inga fingerhål utan piporna spelades i en serie – många pipor sattes i munnen samtidigt. Med passligt stämda pipor kunde barn tillsammans spela till exempel Ukko Noa (Gubben Noak) så att var och en spelade bara ett ton turvis.
På det nuvarande Sveriges område har soropipor tillverkats av råg bl.a. i Värmland
och Skåne. I Dalarna har man använt vass. I Värmland kände man till skogs-
finnarnas stråpipa som små elaka pojkar brukade göra av rågstrå (”pienet
pahat poijatiin pruukoa tehä karkeasta otranolesta elikkä ruisolesta”). Pipan
spelades också på julnatten för att man skulle hållas vaken.
Soropipan spred sig med jordbruksverktyg gjorda av järn och soropipor tillverkades med skära åt barnen under skördepauserna. Tidigare förbjöd åldringarna barnen att spela soropipa eftersom dess ljud tycktes framkalla vind och därmed också regn, vilket skulle ha stört skörden. Gamlingar har förbjudit barn att spela soropipa även på grund av att det kunde locka ormar till gården.
Tidigare brukade man medan man gned soropipan (samt videpipan) mellan händerna recitera besvärjelser för att få den att fungera. Man har använt t.ex. följande ramsor:
Ring, ring soropipan. (Soi, soi soropilli.)
Ljuder du inte, skorra. (Jos et soi, niin soraja.)
Jag ger dig en kappe med havre. (Kapan annan kauroja),
fållen full med ärter (helmallisen herneitä.)
Vederlax, 1930
Ring, ring soropipan. (Soi, soi soropilli.)
Ljuder du inte, skorra. (jos et soi niin soraja)
eller så kommer smeden med skäran (taikka seppä tulloo sirpin kanssa,)
och skär halsen av dig (leikkaa sulta kaulan poikki. )
Vahviala, 1802
Ring, ring soropipan. (Soi, soi soropilli.)
Ljuder du inte, skorra. (Jos et soi, niin soraja.)
Om du inte sjunger (Jos et soi,)
sätter jag dig under grytan att brinna, (niin minä panen sun paan alle palamaan)
under stenen att kvida. (kiven alle kitumaan.)
Men om du sjunger (Vaan jos soit,)
ger jag dig (niin minä annan sulle)
en stor oäten smörgås (suuren surmattoman voileivän)
och en himlastor filbytta. (ja taivaan kokoisen viilihulikan.)
Kauhajoki, 1954
Toropipan är en ungefär lika gammal
karelsk tillämpning av soropipan.
Toropipan består av en soropipa
gjord av vass eller halm och den har
ett kraftigare ljud på grund av att
den även har en lur av näver eller
ett ox- eller kohorn. Soro- och toro-
pipor har använts förr under
sensommaren, vid rågskörden,
men de bästa piporna sparades
för vintern och påsktiden. Det finns information enligt vilken barnen spelade (”mölöttivät”) toropipor på påsksöndagsmorgnarna. Eftersom ljudet var ganska kraftigt snäste de vuxna ofta: ”Gå ut och vråla!” (Mänkeä ulos siit mölisemäst)
Soro- och toropipor användes av herdar och fiskare. På dessa pipor improviserade man vanligtvis, man spelade sina känslor och melodier inspirerade av naturen. Väldigt få lyckades stämma sina pipor så att det skulle ha varit möjligt att spela några bekanta sånger. Tidigare har det förekommit att två människor sjungit och spelat vasspipa turvis. Spelandet imiterade kyrkklockorna i Valamo, Konevitsa och Suistamo. Förr skojade barnen med sina pipor. Unga pojkar har t.ex. gömt sig på rågåkern och därifrån skrämt flickorna som gick förbi på väg till dans.
Texten baserar sig på boken:
Timo Leisiö: Suomen ja Karjalan vanhakantaiset pilli- ja torvisoittimet (doktorsavhandling, 1983)